Rufus
The Art Teacher - Rufus Wainwright
Ziggy Stardust
Jag har lagt in massa klassiker på min mp3 nu, och jag önskar verkligen att unga människor skulle lyssna mer på gammal musik. Vafan låtar blir ju inte klassiker för att dom är halvbra, dom blir ju tidlösa för att dom är så grymma.
Alltså. Idag. Ziggy Stardust.
Dock ett uppträdande från 2002,det var den videon med bäst kvalité. Men som sagt; tidlös.
We'll live and die in these towns
The Enemy - We'll live and die in these towns
Eftersom jag inte har något att skriva om just nu, så kan jag istället lägga upp en grymt bra låt.
Vampire Weekend
Vampire Weekend - A-Punk
När en video verkligen passar ihop med låten, förhöjer det låten så otroligt mycket. Den här videon gör mig glad. Och det behövs en dag som denna, när våren helt plötsligt har försvunnit.
Dagens soundtrack
The Kooks - Ooh La
Those Dancing Days
Jaaa, okej, jag gillar låten. Jag blir glad när jag hör den. Ungefär som jag blir glad av The Darkness "I belive in a ting called love". Och jag gillar sångerskans röst. För att vara ett typ indie-popband så låter hon väldigt opretentiös. Oj, vad Evelina kommer bli butter på mig nu. Puss på dig, syster.
Sex Pistols
Shit pommes frites. Sex Pistols kommer till Peace and love-festivalen i sommar. What to do, what to do. Det är ju inget som man borde missa, men å andra sidan var ju Rolling Stones-konserten i sommras inget man heller borde ha missat. Men det gjorde jag ju.
Såå. Jag har varken 1300 kr till festival-biljett eller någon vän som skulle vilja spendera sex dagar i ett sunkigt tält. Dessutom har ju biljetterna redan släppts, och vem vet hur snabbt dom kommer försvinna. Det blir nog inge Sex Pistols för min del. Suck.
She has finally lost it
Igår upptäckte jag att jag fått ett mail från min syster Bettina. Det gjorde mig glad, det gjorde mig ledsen, och det är väll allt jag har att säga om det.
Över till något helt annat: Ibland kommer det in artister eller band i ens liv som man blir smått besatt av. Eller det händer mig, och jag blir inte smått besatt, snarare sjukligt besatt. Det händer kanske någon gång per år, ibland oftare. Det beror helt på hur mycket ny musik jag lyssnar på.
Jag har gått från Backstreet Boys som åttaåring, Usher som trettonåring och Arctic Monkeys som sextonåring, och flera andra på vägen. Nu har det tydligen hänt igen, och nu är jag fullkomligt läskigt besatt av My Chemical Romance. Seriöst, vad är det som är fel på mig?
Men utan att överdriva kan jag säga att The Black Parade är en av de bästa rockplattorna jag hört på hur länge som helst. Det stör mig att jag inte upptäckt den förrän nu. Blandningen av olika musikstilar! Konceptet genom hela skivan! Gerard Ways röst! Jag blir helt lyrisk och knäpp, och jag kan inte sluta prata om det. Som att jag blivit förälskad i bandet. Det är precis så det är. Jag är förälskad i My Chemical Romance, och jag skäms litegrann för att erkänna det. Men jag måste vara ärlig.
Förresten så har denna förälskelse gjort mig helt knäpp, så jag kan inte koncentrera mig på mycket annat än att få komma hem och lyssna på skivan. Kalla mig vad ni vill, men jag väljer att kalla mig själv en riktig musikälskare. För då mår jag bättre. And I´m out.
My Chemical Romance
Nu ska jag bikta mig: Jag tycker om My Chemical Romance. Ja, jag vet. Det är pinsamt, men jag kan inte leva i en lögn.
Inte så att jag är helt såld på bandet och har väggarna tapetserade med bilder på dom. Jag har bara upptäckt att jag gillar singlarna som dom släppt på sistone. Så jag erkände för mina vänner, och Tess var snäll nog att låna ut två skivor till mig.
Det har slutat med att jag hela dagen har haft The Black Parade på repeat. Grym skiva, faktiskt. Faktiskt!
Jag skrev nyss ett långt inlägg om hur grym Gerard Way är som artist och hur ovanligt det är att artister lever sig in i musiken på det sättet som han gör. Men det inlägget försvann, så ni får helt enkelt förstå ändå vad jag menar.
Nu tänkte jag lägga upp en film från deras uppträdande på EMA-galan, eftersom Gerard Way var så snygg där. Men youtube tyckte visst inte att man skulle få använda videon till sånt, men här är en länk. Jag vet i alla fall att Tess vet vad jag menar.
Okej, det var inte den bästa bilden, men det var den enda jag kunde hitta från det uppträdandet. Håret och kläderna vara bara så... bra.
Uppdatering av den sorgliga listan
Så kan jag väll bjuda på en hunk också. Charlie Hunnam, såklart, från ovan nämda film.
Champagne Supernova
När jag ändå är inne på depp-spåret, så måste jag utnämna Champagne Supernova med Oasis till dagens låt. Klyshigt, men sån är jag.
Att lyssna på riktigt bra musik, som just den här låten, brukar hjälpa mig att må lite bättre. Man får ut lite känslor, och sedan kan man gå vidare i livet. När jag var yngre så gjorde jag ett mixtape med endast sorgliga låtar, som jag lyssnade på när jag var ledsen.
På det bandet ingick Usher, Tupac och Jay-Z.
Idag skulle de här låtarna i alla fall få plats på minsentimentala tycka-synd-om-mig-själv-kassett:
- Simon and Garfunkel "Bridge over troubled waters"
- Amy Winehouse "Back to black"
- Arctic Monkeys "505"
- Johnny Cash "Long black veil"
- Sedan x antal låtar med Oasis ("Wonderwall" såklart, vem skulle inte ha med den på sin tycka-synd-kassett)
- Celine Dion "My heart will go on " (VADÅ? Titanic är en modern klassiker, och det är en väldigt sorglig låt! Döm mig inte)
Lite skillnad på urvalet, fast jag skulle nog peta in något med Jay-Z ändå. Men nu har ni lite típs på vad ni ska lyssna på när ni är ledsna. Och ja, jag tycker om att göra listor.
Johnny Cash
Det gjorde jag också en gång. På pappas 50-årsdag fick han både Live at Folsom Prison och San Quentin av mig, men det visade sig att pappa inte är något Cash-fan. Vilket är sjukt. Är inte alla män i femtioårsåldern Cash-fans? Men det gjorde inte mig något, för då fick jag ta över dom.
Anyway, så har jag youtubat lite, och hittade ett klipp från San Quentin (konserten blev ju såklart både inspelad på skiva och visad på tv). För er som inte vet, är San Quentin ett fängelse och det är endast fångar i publiken. Logiskt nog. Jag tror att det är första gången han sjunger den här låten. Vet ni vad den heter? San Quentin.
Stockholm calling
Sophie Somajo - Stockholm calling
Down Boy
Yeah Yeah Yeahs - Down Boy
Hörde den här låten på Mtv Phaser, alldeles för en stund sen, och jag bara älskar musiken på refrängen. Så därför är det dagens låt.
Delivery
Babyshambles - Delivery
Det roligaste är den söta lilla kattungen som Pete Doherty klappar i videon, när det stod i alla tidningar förut om att hans katter hade haft massa droger i blodet. Han är alltså en riktig djurvän. Ironi. Men en bra låt i alla fall.
Ricky
I alla fall. Som jag nog sagt förut , var jag rätt inne på svensk hiphop för ett par år sedan, och gärna från undergroundscenen. En av mina favoriter var Pato Pooh, och de som han gjorde musik med honom (typ Aycash och Mental Kaos, om det säger någon något).
En av de som brukade spela in låtar med honom, var sångaren Ricky. Han har verkligen otroligt bra röst, och jag såg honom ett par gånger på några spelningar tillsammans med Pato Pooh. Och jag var väll lite betuttad i honom också. Han var ju rätt söt.
Och idag då, när jag satt och zappade genom kanalerna, såg jag att Rickys nya video var Veckans Hitvarning på Ztv. Är inte det lite coolt? Man känner sig stolt på något sätt, att han har lyckats få skivkontrakt och fått en hit. Inte för att det är min typ av musik, lite för mycket Craig David för min smak. Men det känns ju i alla fall som att han gör klart bäst R´n´b i Sverige just nu. Och det är ju inte dåligt.
Ricky - Fall in love
America
Anyway. Dagens låt: Simon and Garfunkel - America
Spola fram en minut så kommer en riktigt fin låt.
Wake up call
Maroon 5 - Wake up call
Suburban Knights
Hard-Fi - "Suburban Knights"
Naive
Naive - The Kooks
Jag tröttnar aldrig på den här låten.
Och jag upptäckte precis at sångarens hår ser ut som en pälsmössa,
men på ett bra sätt.
