Filippa

Jag tror att det är dags att lägga om kosten nu. Gårdagen var en usel dag i matväg.

Frukost: Kaffe med grädde och knäckebröd.
Lunch: Chokladkaka från Coop, 130 g ostbågar.
Mellanmål: En muffin
Middag: (Här kommer dagens enda nyttiga) Ris med grönsaker, currysås och ägg.

När jag ser vad jag precis har skrivit så skäms jag. Jag bara skäms. Om världen var logisk så skulle jag vara väldigt, väldigt överviktig. Jag tror jag måste börja förändra saker i mitt liv nu. Sluta med ostbågar, russin-och mandelchoklad och coca cola. Börja träna. Komma i form lite.

Skoja! Jag tänker aldrig sluta med ostbågar och aldrig börja träna! Mohahaha...

 vs.

Min lilla syster har smittat mig med sin jävla förkylning. Tack, Petro!

Min hals är svullen och jag är snuvig. Jag låter som en jävla mops när jag andas. Väldigt kul att bli förkyld mitt i sommaren, så lägligt. Och vädret verkar ju inte bli så bra det heller.

Fan, vilken bitter människa jag är.

Okej. Dagens första inlägg, here we go.

Maria är en rolig människa. Sent inatt messade hon till mig och undrade om jag ville följa med in till stan och shoppa idag. Jag sa ja. Sedan sov jag. Tidigt på morgonen, alltså innan tio, ringer hon och berättar att hon är påväg in mot stan. Det jag vill säga med det här, är inte att jag är arg på Maria. Nej, nej. Jag vill bara påpeka att hon har en "annorlunda" uppfattning om tiden.

Så nu var det sagt. Snart ska jag åka in till stan då. Sedan ska jag vattna blommor hoss pappa, för han är i norrland och roar sig. Subba.

Gud, vilken spännande dag!

Fan, vad ledsen jag är nu.

Bettina kanske inte kommer komma hem i augusti. Hon kommer missa min födelsedag, och allt annat roligt vi hade planerat inför hennes resa. Hermans, Allsång, Grönan, grillning vid magelungen, picknick vid djurgårn.

Det är typ det jag har sett fram emot hela sommaren. Och fatta att jag måste fira min 18årsdag utan min syster. De här är så jävla deprimerande. Känns som att hela jävla lovet är förstört nu.

Jävla skit.

Igår åkte jag ut till Maria, som bor på landsbyggden. Jag tror att det heter Västerby. Det var ganska jobbigt att ta sig ut dit, ska jag säga. Först pendel till Västerhaninge, sedan skulle jag ta en buss som går nästan direkt till henne. Men jag missade den jävla bussen. Så istället får jag åka till Tungelsta och möta upp henne där.

Och där sitter hon i sin lilla epa. Jag har aldrig åkt i den förut, så det vart ett litet äventyr. Den låter väldigt mycket och den guppar fram mest hela tiden. Men den är så söt! Det bästa var hur den bara rullade fram i nerförsbackarna. Som en cykel, typ.

Anyway, jag fick självklart krångla mig hem till Farsta. Det var ett lite mer skrämmande äventyr. Ersättnings-"bussen" som jag var tvungen att ta var en såndär liten äcklig buss som man ser ibland. Som en folka buss, fast lite större och med obekvämare säten. Den körde på någon jävla grusväg i högst 30 km/h. Och jag med min livliga fantasi såg framför mig hur Jeepers creepers-mannen skulle hoppa upp på taket och äta upp oss.

Men jag kom hem i alla fall, och jag lever.

Ja! Solen skiner. Det är bra. Jag ska fortsätta bygga på min nya solbränna idag. Måste bli brun, måste bli brun, MÅSTE BLI BRUN!

Nya Harry Potter-boken kom ju ut idag, så jag ska följa med min storasyster Evelina in till stan och handla den. Man är väll lite nervös. Tänk om den är usel?

Sedan ska jag köpa en födelsedagspresent till henne. By the way så fyllde hon år i juni. Så det är ju lite pinsamt.
Men bättre sent än aldrig.

Idag ska jag också skriva ett elakt inlägg om Ernad och lägga upp en bild på honom som jag och han valde ut igår. Det blir spännande. Det finns ju så mycket elakt jag kan skriva om honom, så jag vet inte vart jag ska börja.

Ernad kom hit. Som vanligt. Med pizza och coca cola. Som vanligt.

Jag tror aldrig jag har varit med om något sjukare. Vi verkligen drack oss höga på colan. Världens socker-rus.  And i´m a mean drunk. Vi var helt enkelt väldigt flummiga hela dagen. Och helt plötsligt får Ernad något slags aggressivitetsutbrott och börjar slå mig, nypa mig, hota mig med en tändare. He´s a sick man.

Det var inte bara mig han var aggressiv mot. Jag vill att ni ser det här framför er:

Ernad står på balkongen, med korsade armar och en cigg i handen. Två småpojkar springer nedanför på gräset. Plötsligt får den ena syn på Ernad. Han ger den lilla pojken en sträng blick, som om den stackars killen gjorde något dumt. Ernad följer lillkillen med blicken där han går tvärs över gräsmattan. Och bredvid sitter jag och asgarvar.

Well, det här kanske bara är roligt om man är hög på coca cola. Men det var i alla fall mycket, mycket, roligt när det hände.

Jag, pappsen och Evelina var ute på restaurang idag. Verkligen ett femstjärnigt ställe. Precis vid södra station. Nått turkiskt ställe som spelade Arash och Medina i högtalarna. Och varför spelar ett turkiskt ställe Helena Paparizou? Det kändes lite udda.

Både jag och Evelina var väldigt övertrötta (hon klev upp klockan fem i morse, men jag har egentligen ingen anledning till att vara trött), och vi spenderade typ hela middagen med att dra dåliga skämt. Stackars pappa satt bredvid och fattade ingenting. Men av någon anledning visste han vad vi menade när vi snackade om Gazolina. Ni vet, den där Daddy Yankee-låten. Det känns som pappa har ett iv som jag inte känner till.

I alla fall, idag saknar vi Bettina som vanligt. Snart är hon tillbaka i Sverige... i en vecka. Och jag saknar Allsång på Skansen. Vad är en sommar utan Allsång? Tydligen vill kusinerna att vi ska ordna någon slags kusinträff då, när hon kommer. Man träffar ju inte dom så ofta, så det blir skoj.



Här är jag, Camilla och Bettina. Någonstans i Dublin. Jag minns inte vart vi tog den här bilden faktiskt.. Notera att de andra två faktiskt kan pluta med läpparna. Awkward..