Filippa

Jag skulle gå ut i förrgår kväll, men då jag kommer ner för trappan i porten ser jag något underligt. Våran katt Casca (som är en innekatt, med stora drömmar) sitter några trappsteg ner och stirrar på mig.

Ingen hade märkt att han smet. Nu satt han där i trapphuset och väntade på att någon skulle märka att han var borta. Precis likadant brukade jag göra när jag var 5-6 år gammal. Rymma hemifrån, och sedan ångra mig när ingen märker att jag försvunnit. Det var ganska patetisk. Av katten, alltså.