Filippa

Jag kollade på Across the Universe igår. Snacka om att jag blev besviken. Jag hade sett fram emot en  fantasifull, färgglad och nyskapande musikalfilm, men den kändes bara förvirrad.

Hela regisörens (Julie Taymor, heter hon nog) plan lyste igenom hela tiden, men hon verkade ha så stora planer och så många idéer att det bara blev stökigt.

Dessutom  blir det jobbigt när man inte väljer en typ av musikal, utan istället blandar stilar. Jag ska försöka förklara vad jag menar; I Singing in the rain och Grease, exempelsvis, förs handlingen framåt med hjälp av sångnumren, och sångerna används ibland istället för tal.

I Hair används sångnumren fortfarande för att föra handlingen framåt (duh, det är därför det är en musikal), men numrena är mer fristående och oftast mer som fantasier än som verklighet. Om ni förstår vart jag vill komma.

Men i Across the Universe blir det nån slags förvirrad blandning, och dom bästa musikalnumrena i filmen (dom med Bono och Eddie Izzard) för egentligen inte handlingen framåt på något sätt. Dom är bara där för att dom är mycket bättre än alla andra nummer.

Så, ja. Jag känner mig lite besviken nu. Det var en gullig film, men den kunde ha blivit så mycket bättre.