Filippa

Dagen har varit konstig, faktiskt. Både jag och Mimmi var nära att börja gråta i morse, när vi pratade om Heath Ledger. Hur kan man bli så otroligt ledsen när man inte ens känner människan? Fast på något sätt blir ju skådisar och musiker en del av ens liv, eftersom dom genom sitt jobb berör en personligen. Då blir man ju ledsen, inget konstigt med det.

Men sedan vart det bättre; Jag var med på gympan idag! Fatta grejen. Vi spelade bandy, jag var grym. Eller, jag var grym fem minuter i taget, sen var jag tvungen att pusta ut.

Om ni undrar exakt hur sällan jag motionerar, kan jag ju berätta det här; När jag kom hem och berättade för mamma och Petro att jag varit med på gympan, fick jag en spontan och uppriktig applåd. Seriöst. Dom log och klappade händerna.