Folk runt trettio
Nu är jag trött och sliten efter flera timmars arbete. Det tar jävligt på ryggen att vara bagare; tunga lyft, djupdykningar i kittlar, doppa bitar i flera timmar... Man måste lära sig hur man bäst ska kunna utföra jobben utan att slita ner sig för mycket.
Aja. Det var inte det jag tänkte skriva om. Jag tänkte skriva om mina tillfälliga arbetskamrater. Alla är runt trettio, några har barn, men alla har i alla fall fast partner. Dom är otroligt lika varandra, särskilt kvinnorna. Chefen är väll den som sticker ut mest bland dom, men vettefan ifall inte all är samma pack.
Detta är vad dom diskuterar, och vad dom endast diskuterar:
- Idol
- Sina barn
- Sina hem
- Jobbet
- Arbetskamrater som inte är där
- Andra Coop-bagerier
- Inköp på Systembolaget
Så... jag säger inte så mycket på jobbet. Det är totalt omöjligt att försöka blanda mig i deras samtal, även fast jag försöker. Inte så att dom fryser ut mig, men jag har liksom inget att tillägga. Och tack gode gud för det! Tråkigare människor får man ju leta efter.
Jag vet inte om det är exklusivt för just dessa människor, eller om alla i den åldern beter sig på detta sätt. Det är inte så att jag har många vänner som är runt 30, så det kan jag inte avgöra. Men allt jag önskar just är att jag inte är sån när jag börjar närma mig den åldern.
