Filippa

Idag klev jag upp halv sex. Halv sex! Efter att jag duschat, druckit kaffe och klätt på mig så inser jag; idag är det utvecklingssamtal, och mitt möte är klockan 13.30. Jag hade medvetet satt mötet efter lunchtid så att jag skulle få sovmorgon. Men istället kliver jag upp halv sex.

Detta har såklart inneburit att mitt humör har varit lite oberäkneligt. Ena sekunden fnissar jag hysteriskt, andra sekunden blir jag tyst och stirrar kyligt på min omgivning. Utvecklingssamtalet satt jag och fnissade mig igenom. För jag är ett proffs.


Det här vart en aning osammanhängande, på grund av tröttheten. Blubb blubb.

Förresten var det här första gången i mitt liv (överdrift) som jag har längtat efter snö och vinter. Stod utanför porten i morse, tog en morgoncigg och frost låg fortfarande på gräsmattan. Julstämning bara sköljde över mig. Där och då hade jag en liten identitetskris. Jag som hatar snö, kan ju inte längta efter den. Men det gjorde jag. Längtade. Efter snö.

Nu ska jag banka skiten ur mina katter, som båda två går genom egna identitetskriser. Den ena tror att hon är en hund, och den andra tror att han är en fiskmås. Eller kanske en kossa.