Filippa

Igår åkte jag ut till Maria, som bor på landsbyggden. Jag tror att det heter Västerby. Det var ganska jobbigt att ta sig ut dit, ska jag säga. Först pendel till Västerhaninge, sedan skulle jag ta en buss som går nästan direkt till henne. Men jag missade den jävla bussen. Så istället får jag åka till Tungelsta och möta upp henne där.

Och där sitter hon i sin lilla epa. Jag har aldrig åkt i den förut, så det vart ett litet äventyr. Den låter väldigt mycket och den guppar fram mest hela tiden. Men den är så söt! Det bästa var hur den bara rullade fram i nerförsbackarna. Som en cykel, typ.

Anyway, jag fick självklart krångla mig hem till Farsta. Det var ett lite mer skrämmande äventyr. Ersättnings-"bussen" som jag var tvungen att ta var en såndär liten äcklig buss som man ser ibland. Som en folka buss, fast lite större och med obekvämare säten. Den körde på någon jävla grusväg i högst 30 km/h. Och jag med min livliga fantasi såg framför mig hur Jeepers creepers-mannen skulle hoppa upp på taket och äta upp oss.

Men jag kom hem i alla fall, och jag lever.