Filippa

Usch. Det var drama i hemmet idag. Jag är extremt rädd för insekter. Extremt. Och helt plötsligt får jag syn på en sån där lång stekel (eller vad det heter), med lång tagg i baken. Den var vidrig och den flög runt överallt. Den var ju inte liten, direkt.

Så panik utbröt. Jag försökte mörda den med en kartong, men den var väldigt svårdödad. Tillslut stängde jag in mig i köket tillsammans med hunden, och satt där kanske en timma och bara grät. Det låter så otroligt fånigt att jag är så rädd för något så ofarligt, men det är inget jag valt själv.

Några gånger försökte jag att öpnna köksdörren och hitta den jäveln, men varje gång slutade med att jag gav upp. Jag skakade verkligen i hela kroppen av rädsla. Hunden gnällde på mig också, för han ville ut på promenad. Så i panik fick jag springa ut och plocka på mig det jag behövde för promenaden, och sedan kasta mig mot ytterdörren.

När jag sedan kom hem efter någon timme, stängde jag in mig på mitt rum. Som tur var ringde pappa och snäll som han är kom han över för att ta itu med problemet. Nu är den äntligen död, och nu kan jag fortsätta leva mitt liv.

Jag inser ju såklart att jag har ett litet problem här. Man kan väl för fasiken inte låsa in sig i köket varje gång det flyger in något äckligt i lägenheten. Det är ganska handikappande att ha fobi för insekter, ska ni veta. Varför kunde jag inte vara extremt höjdrädd eller något annat lite mer accepterat?

Jaja, nu har jag fått skriva av mig lite. Och jag mår efter omständigheterna bra. För jag förstår ju att ni vart lite oroliga nu.